De flyger iväg mot varmare tider. Och vi stannar kvar och inväntar kylan. Och regnet. Bring it on? Nej, höst får det gärna vara, men regn kan jag leva utan. Alla vackra färger börjar pryda träden nu. Och jag vill ut och fota. Halsduk börjar behövas och händer stoppas ned i fickorna för att inte bli alltför kalla. Det gråa tar över staden, sakta men säkert. Och i all denna ruggighet befinner vi oss alla ändå i en gemenskap, som innebär att oavsett gillande är vi fast i detta väder. Och de flesta av oss blir lika besvärade av spöregn, trasiga paraplyer och blöta fötter. Men jag skall inte fördöma, vi är inte där än.
Låt oss be för de torra dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar